Att rädda Ångfärjetomten är det som ligger honom varmast om hjärtat just nu. Nyss skolelev, plötsligt riddare av Ångfärjan. Hur var det att korsa stan med plakatet "Låt folket få bestämma. Rädda Ångfärjan"?

​

– Det blev en kul upplevelse, särskilt talet som jag höll när vi kom fram. Jag hade skrivit det natten före. Ville påminna politikerna om att demokrati är att lyssna på folket. Det är just det de inte gör och jag såg ingen från M och S där.

​

Kändes det som du talade för döva öron då?

​

– Nejdå, det uppmärksammades ju i tidningen och folk var där. Så det var inte förgäves.

Du är ingen nybörjare om någon trodde det.

​

– Det var den första demonstrationen jag höll i själv. Men jag har varit på hur många som helst. Jag tycker det är något av det viktigaste man kan göra för att visa vad man vill. I mars gick jag med i en demonstration mot den muslimfientliga organisationen SDL (Swedish Defence League) i Malmö. Jag har protesterat mot minkfarmar. Är väldigt aktiv.

​

Du vill inte bli en svensk som tiger.

​

– Absolut inte. Det är viktigt att säga ifrån när man tycker något är fel. Jag vill inte säga att de som inte demonstrerar gör fel. Alla ska ha rätt att bestämma själva.

​

Epitetet ung rebell passar på dig..

​

– I alla fall ung aktivist. Che Guevara är min enda förebild. Och Cornelis Vreeswijk. Min kompis kallar mig Cornelius bara för det.

​

Har du det som krävs för att sticka ut hakan? Uthållighet, mod, ett strategiskt tänkande...

​

– Jag tror det och eftersom jag är ganska ung, lyssnar folk lite extra. Och jag står för mina åsikter som privatperson. Jag är inte knuten till någon politisk rörelse och vill inte vara tvungen att hålla mig till allt som ett parti står för. Utan kunna fatta mina egna beslut och inte bry mig vilken partifärg det har.

– Folk brukar fastna för ett parti och hålla sig kvar även om politiken förändras. Jag tycker man ska ha sina egna åsikter oavsett partiernas hållning i de olika frågorna.

​

Är du kritisk till dagens politiker?

​

– De utnyttjar sin makt. Jag tror till exempel inte att Helsingborg är i direkt behov av någon kongressanläggning just nu. Det finns många kongresslokaler. Plus att vi har fått Helsingborgs Arena. Bygga ny borgarslum vid Ångfärjestationen skulle inte vara direkt bra för Helsingborgs historia. Andra världskrigets judar transporterades genom stationen och det är viktigt att komma ihåg vad som hänt. Även om Ångfärjan bara flyttas, så kommer de att sära på perrong och byggnad och charmen försvinner.

– Politikerna säger att det kommer att ge många nya arbeten. Det kanske det gör. Men det är som om man skulle gå fram till någons hus och säga: Nu ska vi flytta det här huset, för det ger arbetstillfällen. Sen kan vi flytta tillbaka det igen, för det skulle ge ännu fler jobb... Allting räknas i jobb.

​

Nu är nollan spräckt. Din första egna demonstration engagerade människor, vad peppade dig?

​

– Orättvisan. Att helsingborgarna är ganska överens om vad de vill men politikerna lyssnar inte.

​

Då ska du väl ägna dig åt politik?

​

– Jag vill ju engagera mig politiskt men samtidigt är jag emot partibildningen. Nu låter det här väldigt fel, men jag tycker att yttrandefriheten kan bli utnyttjad i tveksamma syften. Att vem som helst kan gå ut på gatorna och demonstrera och kränka människor med rasistiska åsikter och ändå få polisens skydd blir så fel. Jag vill ha bort all rasism.

​

– Jämför vi med många andra länder har vi det så klart bra. Men vi har inte världens bästa mat i skolan. Det är inte mycket näring i den. Skolsystemet är däremot bra. Och än är jag inte tillräckligt gammal för att veta så mycket om vård och omsorg. Mina mor- och farföräldrar är fortfarande pigga.

​

Eller blir det kanske konst istället för kamp?

​

– Jag sökte till Bild och Form för att jag inte hade någon aning om vad jag ska bli. Min far, Tomas Gilljam, är konstnär och jag har kanske fått lite anlag. Foto och film är spännande. Och textil. Jag har valt den inriktningen och vi syr redan en hel del men i trean kommer det att bli mer. Jag har sytt en jacka som blev rätt bra. Det är kul att rita kläderna själv och sen sy dem. Det går hand i hand.

​

Hur startade ditt liv?

​

– När jag var runt elva skiljdes mina föräldrar. Min mor flyttade från Helsingborg till Höganäs och min far till Malmö. Nu går jag på Nic i Helsingborg och bor i Höganäs. Men Malmö är nog den stad jag kommer att bo i sen. Runt Möllan kan man klä sig precis som man vill utan att få konstiga blickar. Folk kollar på mig så fort jag är utanför skolområdet. Det är väl mina lite udda kläder och dreadlocks.

​

– Det är kul med kläder och jag tycker inte man ska försöka se ut som någon annan för att passa in.

​

Blir det kostym när du är 42 ändå?

​

– Absolut inte. Jag kommer aldrig att ta på mig en kostym.

​

Text: Birgitta Lööf